Jag vet att jag förmodligen är tjatigare än trereklamen nu…..
Ämnet och orten har berörts mer än en gång i diverse drömska inlägg här på bloggen.
Benämningen besatthet är befogad….men det har bara börjat mina vänner..och anledningarna är fler än någonsin!
Nåväl, i all korthet tänkte jag bara dela med mig av ett boktips så här på måndagskvällen!
En bok som efter vissa inledande förförelseknep från Kunskapskanalen strök under min begynnande fascination för vidderna, topparna och djupen långt där borta, där nere! 
Å det var faktiskt med just precis den här beskrivningen direktkopierad från Bokus´ hemsida som allt började:

 “I mormors matsal stod ett vitrinskåp och i skåpet fanns en skinnbit. Den var inte stor men tjock och läderaktig med grova hårstrån” 

Skinnbiten hade postats till henne av hennes kusin, en sjökapten som lidit skeppsbrott i Magellans sund. Den visade sig komma från mylodonen, en sengångare som fanns för tiotusen år sedan. 

Trettio år senare begav sig Chatwin till Patagonien för att leta efter sin förfader och sengångarens grotta Patagonien är de landsflyktigas rike. Ingen - utom ett fåtal indianer - tycks känna sig hemma där. De ändlösa slätterna, de långa floderna och himlen med en enstaka kondor sköter sig utan människor. Städerna är gränsstationer mot intigheten. 

I Patagonien samlades folk som var fantasifulla, excentriska eller brottslingar och därför krävde ensamhet och utrymme. De finns kvar. Vitryssar, kroater, hinduer och araber, svenskar och basker - de arbetar i gruvorna, letar efter förhistoriska monster, kartlägger pingvinernas vanor, sköter fallfärdiga hotell eller bevakar förvisade politiker.

Boken heter “I Patagonien” översatt på svenska och kort och gott “In Patagonia” i original.
Av (och till stor del även med) Bruce Chatwin.
En av dom bästa böcker jag läst!
Personligen försvann jag in i den och fortsättningen “Åter till Patagonien” förra hösten….nu när vindarna för med sig löften om stundande ruskkvällar så kan det vara dags för er!