Vissa företeelser blir låttitlar med en gång.
Det är som om det inte ens behöver finnas någon specifik tanke eller hand bakom dom som verkligen sätter orden där.
Det ligger i luften – i det här fallet bokstavligt talat-och i bakhuvudet finns något som inte sett dagens ljus ännu….men på något sätt vet man att något kommer att förlösas och att det kommer att vara bra (vilket är snudd på exakt vad John Berger beskriver på många sätt i sin fenomenala ”Picasso – framgångar och misslyckanden” som avbetas just nu. Tänker inte utveckla mer än så….måste läsas!).
En sådan företeelse är kvällsbrisen-eller vissa kvällar t.o.m. Snudd på kvällsstormen-som fortsätter en bra bit in på natten och i vissa fall t.o.m. hela natten ut i Granada.
Att den ljumma fläkten för något magiskt med sig är helt klart.
För trogna läsare är det ingen nyhet att undertecknad haft en minst sagt romantisk/drömsk bild av Granada, men att det var något utöver även detta kändes på något sätt i märg och och ben då det stegs av bussen i denna välmåendets högborg (för att använda ett passande ord).
Hur kan en stad i verkligheten se mer ut som ett vykort av sig själv än dom faktiska vykorten?!
Fullmånen precis ovanför dom snöklädda bergstopparna.
…och 29 grader varmt vid ankomst 21.30.

På toppen av Albayzin-Gamla stan-letar jag mig längre och längre in bland dom vindlande gränderna mellan morernas gamla byggnader.
På vissa ställen är det så tight att det skulle vara totalt omöjligt att möta en annan människa.
Här uppenbara sig plötsligt ett helt nytt begrepp för mig: Doftsafari!
Den mängd av olika lukter som når mina näsborrar under bara ca hundra meters gång är helt enastående!
En chili/garlic-mix när någon slänger ihop dagens lunchtapas.
Söta tedofter och och lukter av kryddblandningar man aldrig trodde var möjligt!
Gypsy-damernas tunga parfymer.
Rökelse.
Någon….rök:)
…och faktiskt..jag är så näst intill inne i ett kök att jag faktiskt känner lukten av Sangria.
..eller åtminstone dess kryddor:)
Efter att på en lokal liten bodega ha överösts av mer inhemska tapas-varianter än dom som serveras nere i själva centrum och efter att ha förundrats över gubbarna som står på var sida om mig i baren och gladeligen surplar i sig sniglar så kliver jag runt närmsta gathörne och möts av ett:

-Hey! If I do you ”Bankrobber”, would you buy me a beer?!”

-Off course:)

En förhoppning fanns om att faktiskt kanske stöta på någon av Strummers gamla vapendragare från dennes Granada-tid.
Men det dög mer än väl med en gladlynt Manchester-mate, en glåmögd Londonare och en nerrökt Australiensare!
Innan jag visste ordet av hängde jag med ”The lowside of Granada”.
Bland skelögda slovener, entandade mexicaner och haltande afrikaner satt jag och avnjöt gamla Dylan och Neill Young-alster.
…och när turister och skuggtörstande spanjorer samlas under korkekarna omkring oss och vi sluter upp i ”I fought the law” så har jag aldrig känt mig mer som i en Tom Waits-värld!

I Granada finns allt man kan begära och lite till….här finns allt man kan begära och mycket till.
Scocco sade i ”Ett julkort från New York”: ”…den här stan kan va så grym, den ger en vad man tål”.
Här har ni totala motsatsen till detta!

Men den där brisen…..och den där kvällen jag anlände, utlovade något mer.
Samma känsla som från början fått mig att dras till denna mystikens stad.
…eller som den underbara damen själv uttryckte det:

-I think it was meant that we should meet here!

…och nu sitter ni där i er svenskhet (ber om ursäkt till läsare av eventuell annan nationalitet:)) och vrider och vänder olustigt på er över klyschigheten i det hela.
Men det går inte att sticka under stol med oslagbarhetsfaktorn i att er euforiske bloggare i Granada träffar sin själsfrände som till råga på allt visar sig komma från Patagonien (återigen är ni frekventa läsare bekanta med undertecknads fascination över vissa platser här i världen:))
Var mötet skedde?!
I den bar jag fäste mig vid mest i Granada….med minst 3 Tom Waits-tavlor på väggarna..såklart!
På Eldkvarns mest spansk-inspirerande album ”Legender ur den svarta hatten” finns den mer än briljanta ”Mina stjärnor har slocknat”.
Samma uttryck används även på ett genialiskt sätt i tidigare nämnda Picasso-bok.
Men det hade dom inte på långt när i den här kvinnans ögon.
Det var tusentals av dom som lyste när hon klev in där häromkvällen…..och fler och fler tändes.

När jag i förrgår kväll satt på takterassen till hotellet (som för övrigt visade sig vara namngett och designat efter just den lokala poeten Federico Garcia Lorca precis som jag misstänkt) där jag bodde och såg ut över stadens (man ser hela Granada där uppifrån) ljus som dallrade i kvällsvärmen (temperaturen under dagen klockade in på runt 40 grader) och tog en zip på min ”Alhambra”-öl så insåg jag dessutom att hon faktiskt SKA ta mig till Cadaques i september!

-Yes, that place IS that fantastic!

You MUST see it!

-….off course…I will:)

”Skiss över änglarna från Cadaques”

….och soundtracket till Granada, ja det borde väl i så fall bli ”Paradise city”:):)
Men vi måste ju slänga in ”Spanish bombs” på ett hörn!
….och varför inte då även gamla goda ”Bankrobber”!
Den har precis den rätta Granada-känslan!