The bear quartet har undertecknat alltid småsneglat på med ett förnöjt leende.
Bara deras ambition om att släppa ett album om året är värt rätt många eloger.
Mattias Alkbergs “Punkdrömmar” har jag alltid ogenerat glott ihjäl mig på.
Jag minns första gången mina trumhinnor bekantades med detta alster.
Veckan innan hade jag förnöjt fått en uppenbarelse i form av en titel på mitt tilltänkta solo-album (det tar sin tid att komma till skott ibland, men det är detsamma som påbörjas/fortsätts på i höst om själ, tankar och kropp kan samla sig och samsas).
Titeln löd….just det, “Ragdoll Dreams”.
Innebörden var ungefär densamma som den käcka bit jag inte många dagar senare hörde skickas ut ur P3´s i övrigt alltför ofta slätstrukna och ointressanta radioskval (fantastiskt ord som borde få en plats i alla lexikon som går att spåra…lirar i samma liga som “vardagsnära”).

“Punkdrömmar, punkdrömmar.
Punkdrömmar om rödvin och svarta jeans, punkdrömmar”

Tvillingsjälar behöver föga uttalade ord och förklaringar för att förstå varandra……det ligger bara i luften på något vis.
Samma romantiska vision drar en åt såväl San Francisco-området som till Berlin…..och varför inte till Lorcas hemtrakter i Granada-bergen!
Jag känner mig som en gigantisk klyscha när jag med Kerouacs “På väg” och banderollen “Ragdoll Dreams” beger mig till Friedrichshain med lutan under armen!

“Punkdrömmar om Berlin och anarkin, punkdrömmar”

Vi ses på Hackesher Markt nu på söndag 5:e då Stiff huserar i form av ett streetgig vid 16-snåret.
Infinn er!