Små drömmar om stora städer….där ekivokt blir vackert….där misär blir pittoreskt.
Romantiskt förblir romantiskt, spänning finns i varje gatsten..varje stupränna.
Gigantiska förälskelser i karismatiska småstäder längre bort….byar i fjärran.

I juni sitter jag som en Sangria-förblindad Strummer och blicka ut över Albaicin och Granada med Alhambras skuggor som en fond.

I juni kommer morgonsolen i Berlin insvept i en slöja av betongdamm att göra att jag finner mig själv fastklamrad vid en Weissbier innan frukost ackompanjerad av krautrock vid ett gathörne i Friedrichschein.

Och att jag fortfarande inte har besökt jätteäpplet förundras jag så till den milda grad av att jag blir förgrymmad då jag leds bort av P.J. Harveys drömskt tillmejslade New York-texter på det eminenta albumet “Stories from the city, stories from the sea”!!

When we walked through
Little Italy
I saw my reflection
Come right of your face

I paint pictures
To remember
You’re too beautiful
To put into words
Like a gypsy
You dance in circles
All around me
And all over the world

Läste nyligen en underbar berättelse om samma stad som påminde mycket om Harveys kärleksförklaring ovan.
Har dessvärre glömt namnet på journalisten, men rubriken var förförisk:
NEW YORK - EN BURLESK FABEL!!

Sooner or later!