Så här dagen innan den oavsett jubileum eller ej övernedrigt, genuint angenäma traditionen med Eldkvarn på Lorensbergsteatern så känner jag ett innerligt behov av att dela med mig av en av onkel Pluras absolut i särklass bästa texter nå´nsin! 

Att herrn plaskar i kölvattnet av - ja faktiskt! - Magisk realism av och till är ingen nyhet! Det gör alltihop så attans mycket bättre då svenskspråkigheten i den världen bidrar med en helt ny känsla! Men när han nosat så här långt ner i (om möjligen inte t.o.m. somnat i densamma) flaskan av den här brygden så pulserar det i alla vener, nerver och körtlar samtidigt och kroppen deklarerar ännu en gång att den är ett enda stort känsloorgan! Åtminstone för oss som satte en guldram runt motivet! 

Jag sjunger med kråkor på en telefontråd
vi sjunger om sommarn vi levt
Om hur vi drack med skepparn på en gyllene båt
medan havet i dimma låg blekt
Vi kröp in i flaskan och mönstrade på
vi sjöng när vi hissade segel
Hacer amor y dineros, farväl grymma värld
Jag har seglat i dessa vatten i tusen år
över spiselkransens klippor
till telefontrån
La la la la la…

Amsterdams flickor, de sutto på rad
som gnistrande stjärnor om kvällen
När blomman är fallen och frukten kvar
kan den plockas och ätas i sängen
Vi red en monsun, mellan vaka och sömn
Men en natt vid kinesiska sjön
Blev vi shanghajade av en opiumpirat
och slagna i järn
Jag har rott hans silveråra i tusen år
mellan vallmons röda blomma
och telefontrån
La la la la la…

Jag lyckades fly hit till sagornas land
där man klär sig i avlagt från New York
Ja, här går jag i ännu ett nytt Amsterdam
där varje bodknodd ser ut som ett vrålåk
Och kråkorna sjunger på poeternas ö
där jag seglat upp båten på stranden
Sommaren har flytt
men ingen tog våren ifrån mig
Detta ifall herrskapet undrar
när ni är ute och går
Varför en urdrucken flaska konjak
står på telefontrån
Och varför är det så många kråkor
på kyrkogårn?
La la la la la…